Lite väl sent insåg vi att det vore praktiskt med en bilficka till tjejernas alla saker som de behövde under färden till Dalarna. Vi hittade ingen i de affären som vi letade i så jag sydde en lite snabbt. För ovanlighetens skull blev det rosa tyger.
Förhoppningsvis är vi framme nu. De första dagarna ska vi vara här tillsammans med Johannes äldsta bror och hans familj, de har också två tjejer och kusinerna brukar leka så bra tillsammans.
Rakt fram ligger gamla stugan som är ett gammalt fäbostall som Johannes morfar flyttade och byggde upp på 30-talet. Stugan till höger byggdes på 70-talet om jag inte minns fel och kallas kort och gott för nya stugan.
Idag åker vi äntligen till stugan vid sjön i Dalarna. Vi har längtat i helt helt år och nu är vi alltså på väg. Även om vi nu har kolonin så är det något speciellt med Dalarna och stugorna vid sjön. Det finns ett lugn som är svårt att hitta någon annanstans och när lommen sjunger och träden speglar sig i vattnet, ja då är det så vackert att man nästan vill gråta.
Orden här ovanför är ur Stefan Sundströms låt Vikmanshyttetrall (och bearbetade i roliga programmet Worlde). Förra året åkte vi upp till stugan över valborgsmässohelgen, vi körde ganska sent och jag somnade i bilen. När vi körde in i byn där stugan ligger väckte Johannes mig med den här låten. Underbart.
-----
Jag har förresten förberett några inlägg som dyker upp här allt eftersom så att ni får lite att titta på tills jag är tillbaka, ha det så bra!
Vi har haft vår första ordentliga fest i kolonin. Vi dukade på dansbanan, fixade tipspromenad kombinerad med bolltävlingar, lagade riktigt mycket mat och blandade bål så att det stod härliga till. Tyvärr tog vi nästan inga bilder men ni kan väl känna stämningen ändå.
Den fina lilla tavlan fick vi från kolonifröna och M med det lilla huset hade fixat den. Vi fick en massa andra fina saker också, en riktigt bra grill, presentkort som ska bli till ett plommonträd, finfina grejer med Lotta Kühlhorns äpplen och muggarna med sillmönstret som Marianne Nilsson ritade för Almedahls på 50-talet.
Det känns så kul att få presenter som träffar så rätt, Lottas äppelmönster har jag sneglat på innan men inte köpt. Därför blev jag så glad när jag öppnade paketet! Muggarna däremot visst jag inte att jag ville ha men nu älskar jag dem och måste nog skaffa fler. Ibland är vi kanske fler än två som vill dricka varmt i kolonin.
Kolonigrannarna kom över med en hel burk full av färska hallon. Tack sa vi.
Sommaren lockar, så nu försvinner jag bort från bloggen ett tag men återkommer snart med nya friska krafter.
Tack för att ni läser, vi ses.
En bordsskiva, verandagolvet, förra ytterdörren, delar av grannens gamla förråd, lite andra plankor som vi hittade i källaren och en massa spik blev en snabbt hopsnickrad lekstuga. Den kanske inte håller hur länge som helst men den tog bara en dag att bygga och storasyster blev så glad. Hon skyndade sig att piffa och pynta i nya huset.
Fast blommorna ställde jag dit.
