När jag gick på folkhögskola för flera hundra år sedan så saknade jag min familj så mycket att de hamnade på mina muggar, nu finns familjen närmare och det är bara mormor som jag saknar, men hon finns ju med på min temugg...
Däremot saknar jag ibland känslan av lera under händerna, kanske är det dags att börja dreja igen.
Vilket underbart sätt att ta med sig familjen på!!! Ett sätt att undvika alltför stor saknad helt enkelt...
SvaraRaderaså fina! jag har aldrig drejat, det ser så härligt ut.
SvaraRaderaJust nu ligger leran lite grand i skymundan, för mig också... men visst kan man längta efter den härliga känslan mellan fingrarna...
SvaraRaderaJättefina muggar med familjen på, kan man dricka ur sådana behöver man ju inte "sakna" så hiskeligt...!
Vilken underbar idé och bra tolkninga av temat.
SvaraRaderaSåå fina de var sen då! Jag drejade oxå för typ 100 år sedan och jag hade tänkt ta en drejkurs nu i höst men det har inte blivit av.... kanske i vår?
SvaraRaderaJag provade på att dreja när jag gick på folkhögskola! Det är faktiskt någonting som jag saknar.
SvaraRaderaHa det bra.
Vilken smart ide!!
SvaraRaderaDrickvänliga verkar de också vara! =)
Wickan
Det var ju fiffigt att sätta familjen på porslinet:-)
SvaraRaderaSå du drejar.. verkar jättekul det där.. ta upp det igen vet ja.
Jättefina muggar och rolig idé att dricka ur sina släktingar!!
SvaraRaderaVilken smart idé! Och så fina dom var. *gillar*
SvaraRaderaVad fina, men hur fick du dit trycket?
SvaraRadera