23 oktober 2007

Tisdagssaknad





När jag gick på folkhögskola för flera hundra år sedan så saknade jag min familj så mycket att de hamnade på mina muggar, nu finns familjen närmare och det är bara mormor som jag saknar, men hon finns ju med på min temugg...

Däremot saknar jag ibland känslan av lera under händerna, kanske är det dags att börja dreja igen.

11 kommentarer:

anca sa...

Vilket underbart sätt att ta med sig familjen på!!! Ett sätt att undvika alltför stor saknad helt enkelt...

smosch sa...

så fina! jag har aldrig drejat, det ser så härligt ut.

Gerda-Thyra sa...

Just nu ligger leran lite grand i skymundan, för mig också... men visst kan man längta efter den härliga känslan mellan fingrarna...

Jättefina muggar med familjen på, kan man dricka ur sådana behöver man ju inte "sakna" så hiskeligt...!

Tjohalia sa...

Vilken underbar idé och bra tolkninga av temat.

Lotten sa...

Såå fina de var sen då! Jag drejade oxå för typ 100 år sedan och jag hade tänkt ta en drejkurs nu i höst men det har inte blivit av.... kanske i vår?

Nilla sa...

Jag provade på att dreja när jag gick på folkhögskola! Det är faktiskt någonting som jag saknar.
Ha det bra.

Wickans värld sa...

Vilken smart ide!!
Drickvänliga verkar de också vara! =)
Wickan

Pialotta sa...

Det var ju fiffigt att sätta familjen på porslinet:-)
Så du drejar.. verkar jättekul det där.. ta upp det igen vet ja.

Maria-Jag blommar sa...

Jättefina muggar och rolig idé att dricka ur sina släktingar!!

Isabelle sa...

Vilken smart idé! Och så fina dom var. *gillar*

Lisa sa...

Vad fina, men hur fick du dit trycket?